Okej gott folk. Dagarna kvar i Sverige har just passerat 20-sträcket och en ordentlig jäkla nedräkning har börjat. På lördag ska jag ha min avskeds-fest. Något som det kändes som en evighet till alldeles nyss. På lördag är den. VA? VAD HÄNDE? Jag har ännu inte börjat packa på riktigt. Hela övervåningen ser ut som en resväska. Två stora väskor och en fet ryggsäck. Har slängt ned lite jackor och kläder som jag vet att jag inte kommer använda innan men det är det enda jag har gjort. Inte ens en packlista har jag skrivit. Är jag sent ute? Denna veckan kommer bestå av 6 dagar med jobb i 9 timmar varje dag och likaså veckan efter. När ska jag hinna med är ju frågan? Jag försöker utnyttja kvällarna så mycket som möjligt men det funkar inte så bra... Nästa vecka ska jag i alla fall ta den sista sprutan, SÅ skönt. På tal om sprutor så har mitt "tuberkulos-sås" spruckit och det kommer klumpar med var ur det med jämna mellanrum. SÅ äckligt! 

Hej på er! Min hjärna vill verkligen inte sluta koppla alla tankar till Afrika, och inte gör det mig nåt! Jag dagdrömmer om dagen då jag flyttar. Natten till den 16:e kommer jag sätta mig i en lite för varm bil påväg mot Arlanda med min mamma och mina tre bästa vänner och 5 timmar efter att vi åkt från mitt hus kommer jag att ha flyttat till ett annat land. En annan världsdel. Iiihhh jag är sååå lycklig!! Nästa vecka är det Augusti och bara några få dagar kvar. Idag fick jag äntligen hem mamma från stugan och vi sprang på stan innan jag började jobbet. Och vi hann faktiskt fixa en hel del, äntligen kan jag pricka av lite från min långa lista! På Apoteket var vi i 40 min och handlade en hel korg full med saker som jag kommer behöva under mitt år, hur sjukt är inte det? 

Jag tar tillbaka det där med att jag inte har resfeber. För det är nog den som spökar på nätterna och på dagarna. Jag är så trött hela tiden och det måste vara på grund av al stress. Jag är stressad över att jag jobbar och inte hinner med att göra något "kul". Och när jag inte jobbar så blir jag stressad över att jag inte jobbar. Det är så mycket som skall köpas och fixas ni vet, och det känns som att hur mycket jag än köper och fixar så står jag still. Ryggsäck har jag i alla fall checkat av, vi hade en hemma som är lite större men den får helt enkelt duga! Sovsäcken är fortfarande ett problem, det finns verkligen skit dåliga affärer vad gäller det i Falun, tyvärr! 
Det viktagste som ännu inte är fixat är sovsäcken, fodral till datorn, regnställ, växla dollar, fylla i visum, framkalla kort och öppna ett nytt konto med VISA. Det där fixar jag väll? Det är dock lite jobbigt för mamma har semester så hon bor ute i stugan så jag håller på med allting själv, vilket är rätt jobbigt! Men, men. 

På måndag ska jag börja äta ett av vaccinen som jag har kvar. Jag trodde det var en evighet kvar tills dess men det var det tydligen inte. TUR att jag kollade upp det! Imorgon har jag avklarat 5 hela jobbveckor men konstant arbete och har "bara" 4 likadana veckor kvar. Sen, om 4 jäkla veckor så kan jag hänga av mig jobbkläderna, packa väskan och sätta mig på det där jäkla planet och lyfta till älskade Afrika. Då kan jag pusta ut och HERREGUD vad jag ska njuta av den stunden. Jag ska sätta mig i min flygstol, gråta sen skvätt över allt som jag lämnar, stoppa in musik i öronen och sen kolla tillbaka på allt som jag gjort för att komma dit. Allt som jag offrat, alla jobbiga jobb-veckor, allt bråk med kommunen och så ska jag tänka; Jag klarade det, jag klarade det faktiskt. Jag har gjort det här och jag är så jävla bra! Jag är dock lite rädd för att komma hem igen. Eller snarare VAD jag kommer hem till. Vilka vänner finns kvar? Vad gör Zeb när jag kommer hem? Vad ska mina närmaste göra efter studenten? Kommer folk att orka lyssna på mina berättelser om Kenya? Kommer jag att vara helt annorlunda? Kommer jag vara den samma? Vad ska JAG göra när jag kommer hem? Kommer ja bo kvar hemma, kommer jag flytta? Vart vill jag jobba? Ska jag börja plugga? Ja ni, det är tusen frågor som jag verkligen inte orkar tänka på nu, men dom finns ju där ändå. Så är det ju bara. 

29 dagar kvar, fattar ni? 4 veckor, fattar ni? Jag har aldrig längtat till något så mycket som jag längtar till det här. Jag vill åka NU. Jag hoppas resten av tiden går lika fort. JAG LÄNGTAR IHJÄL MIG!

 

Shit, idag bara slog det mig att det är skit kort kvar! Om exakt 6 veckor idag har jag landat i Nairobi och det största steget är avklarat. Herre mig gud. 35 dagar låter så långt men om jag tänker att de 30 tidigare dagarna har gått så fasligt fort så känns det plötsligt löjligt lite! Åh vad härligt, nu vill jag verkligen åka! PÅ EN GÅNG. Jag pratade med Marcus igår och vart efter jag berättade mer i detalj vad jag kommer att få göra där borta, alla saker vi ska uppleva, alla härliga kvällar och all frihet, så blev jag ännu en gång påmind om vilken DRÖM detta är. Det är en sjuk dröm och den är min. Marcus sa det också, han bara gapade, stönade och bad att få åka med. Jag lever som på moln och jag kommer leva på moln i 11 månader till, det känns bra. Riktigt bra. Jag fick en sån där kick idag så jag sprang ut till garaget och hämtade in den stora resväskan och började slänga ned allt som jag redan nu vet att jag ska ha med mig, högen blev stor och väskan kändes mindre och mindre. HAHA detta är ett skämt, HUR ska jag få plats med allt? Vikten är jag inte orolig för, men utrymmet.... Jag kan ju bara ha så stora väskor att jag själv kan bära dem liksom... 

Jag fick ett tips om att skaffa blogresponse som är en enklare sida för er att ställa frågor på! Där kommer ni att kunna se alla frågor som ställs + mina svar under varje fråga! Ni får ju självklart fråga direkt på bloggen också, men om ni vill använda blogresponse så klickar ni på rutan i meny-spalten under beskrivningen av mig där det står "Fråga mig". Det är så kul att ni redan har börjat fråga massa saker och jag svarar med glädje. Ni ställer verkligen kloka frågor. Var inte rädda för att fråga, om jag kan hjälpa er så är jag bara glad! Självklart kommer jag kunna svara mer klokt och detaljerat när jag väl är där nere, men jag gör så gott jag kan tills dess! Om ni vill fråga något mer personligt eller något som inte vill skall synas så kan ni maila dem till: [email protected]
Kram på er! 

Det börjar nu komma till det stadiet då folk som jag träffar säger "men gud, du åker ju snart" och jag svarar "ja, herregud det gör jag ju faktiskt". Nästa månad åker jag. Åker är faktiskt fel ord, jag FLYTTAR nästa månad. 
Jag känner mig så tjatig. Afrika är verkligen mitt hetaste och typ det enda samtalsämne som jag pratar om med någon. Det spelar ingen roll om det är en kund i kassan eller mina bästa vänner, på något sätt så lyckas vi alltid komma in på att jag skall flytta till Afrika. Det har blivit lite såhär: "Men du förresten, jag flyttar till Afrika i Augusti, kul va?". Och de flesta reagerar likadant. Antingen blir dom förvånade och första frågan de ställer är 'hur kom du på den idèn?'. Eller så blir dom förvånade och frågar samma sak, men på ett mer "är du dum i huvet varför ska du flytta till afrika"- sätt 

Ibland glömmer jag bort hur fantasitkt detta är, det som jag skall göra. Men varje gång jag berättar för någon om skolan, vad vi får göra, och vad jag kommer att få uppleva så påminns jag. Jag ser deras förvånade men djupt imponerande ansiktsuttryck. Och då kommer jag ihåg hur sjukt detta är, men jag förstår aldrig att det är på riktigt. Jag förstår inte att det är JAG som skall få göra det här. 

För övrigt letar vi igenom hela Dalarna efter en sovsäck och liggunderlag som skall klara -15 till -20 grader. Men alla är så jäkla dyra. Vi har även lite problem med banken då jag måste ha VISA men min bank erbjuder bara Mastercard. Men det är ingen big deal. Snart är det bara en månad kvar. Jag har inte hunit fått någon resfeber än och det skrämmer mig lite. Tänk om den inte kommer förrän typ sista veckan och då får jag panik eller nåt? Det visar sig mig tiden helt enkelt. Och jag hoppas att tiden går fort nu på slutet.