Det blev inga avsked idag, jag träffar alla imorgon igen haha.. Fan vad jag skjuter upp allting känner jag. Har spenderat hela eftermiddagen i en bil tillsammans med SVT (gävledala). Dom har intervjuat mig och och en annan tjej angående skolpengen samt vårt år i Afrika, alltså samma sak som radion gjorde. Ni kan se det i morgondagens morgonsändning och på webben! Jätte kul att "jobba" med dom verkligen, en otroligt lärorik eftermiddag! 

 Hej på er! Igår var jag hem till Gustav och spelade in lite, bland annat denna som jag tillägnar Zeb... Han började faaaaktiskt gråta när han hörde den :) hihi.
 

 

 

Har sagt hejdå till min pappa. Hejdå Pappa, vi ses om 5 månader. Hur går sådant till, vad ska man säga? När allt var klart lämnades jag i tårar på mitt rum och min mage var en stor klump. Min fina pappa, vi ses vid jul ♥ Hatar "goodbyes". Jag är en sån sjukt blödigt person och detta blir bara för mycket. 

Idag och igår har jag:

 

Vaknade av ett mail från SSN där dom informerade oss om att det brann på Kenyattan, Nairobis flygplats, alltså där vi skall landa om ca en vecka. Jag gick direkt in på aftonbladet och möttes av hemska bilder. Hela flygplatsen stod i lågor och man skrev att vattnet började ta slut. Herregud. Jag hoppas att dom löser det där på ett eller annat sätt tills nästa vecka. Men det gör dom nog! 

Just nu sitter jag på Kuckelikana och ska stänga om nån timma. Nu har jag bara två jobb-dagar kvar och sedan har jag jobbat mina 9 veckor. Jag tog ledigt sista veckan, alltså nästa vecka innan jag åker. För jag hinner verkligen inte med ett skit när jag jobbar. Jag börjar tidigt och slutar sent och jag vägrar stressa mig igenom min packning! Imorgon ska jag och mamma gå på stan och fixa ett nytt konto och växla ut lite dollar till mig. Visumet är nästan helt ifyllt och jag tror vi fattade alla luckor rätt. Sånt där är så krångligt tycker jag och det är lika bra att göra det nu än att sitta i ren panik på flygplanet... 

Imorgon har jag även en tid hos doktorn för att förhoppningsvis få med mig smärtstillande tabletter för min rygg till mitt år i Afrika. Jag har sen några år tillbaka en fraktur på L2 i ryggraden, vätskan i är helt borta i en av diskarna och halft borta i en till, det är även en defekt på en av diskarna. Detta gör att jag kan få väldigt, väldigt ont ibland. Tex om jag sitter länge, går länge, ligger länge, står länge eller gör något fel på träningarna. Mina tabletter är slut och jag behöver ännu ett läkarintyg för att få med mig tabletter ner till Afrika, så vi får hoppas på det bästa! :) 

Nu efter jobbet så ska jag leka med mina vänner hemma hos mig. Vi ska nog prata, skratta och bara ta det lugnt. Och så ska dom få plocka på sig lite kläder också! 

 

Okej kolla in rubriken! 10 dagar kvar?? Jag kan inte skilja på drömmar och verklighet längre. Det här är ju sånt som jag går och dagdrömmer om, sånt som jag ser och läser om att andra gör, men man tar aldrig tummen ur röven och gör det själv. Men nu händer det mig. JAG ska flytta till Afrika och det sker om 10 dagar. Jag måste drömma. 

Igår fick jag en hel del gjrot igen. Jag tog min sista spruta. Jag tror det var andra påfyllningssprutan av Hepatit B. Men jag har tagit så mycket vaccin att jag har slutat hålla koll. Min gula vaccinationsbok har tre sidor (TRE!!!) fyllda med vacciner. Imorgon ska jag dricka Dukoralen (mot matförgiftning) som jag har hört en hel del hemskheter om. Men sedan är jag klar. Efter jobbet åkte jag och Amanda hem till mig. Hon hjälpte mig att packa och som belöning fick hon två kassar med kläder som jag inte kommer ta med mig till Afrika, jag tror hon blev glad :) hihi! Jag packade även ihop Mount Kenya ryggsäcken som jag har bestämt mig för att pappa ska få ta ned til Thailand eftersom att jag lika gärna kan hämta den där vid jul. Och alla tillbehör som jag inte behöver innan. Tex vandrarkängorna, två par vantar, två par mössor (tar dock med en mössa nu också, har hört att det är svninkallt...) och två halsdukar. Sovsäcken och liggunderlaget släpar jag med nu! Dom kommer behövas sa Rosie. Så ja, på fredag kan man väll säga att första flyttlasset går, dock till Thailand och inte till Afrika men det ska ju till Afrika sen.  Det viktigaste av allt som jag fixade igår, var att jag framkallade alla kort som jag ska dekorera mitt rum med. Dom blev SÅ bra och jag verkligen längtar till att få sätta upp dem!

 

Vet inte vad jag ska säga. Jag är helt mållös. Allt var så perfekt. Perfekt väder, bästa vännerna, roliga och fina presenter, god mat, god dricka och när vi senare drog vidare till krogen så var det också helt fantastiskt roligt. Jag dansade med mina älskade vänner hela natten. Det var en lycklig kväll med skratt, lycka, glädje, prat och lite tårar. Jag var tvungen att säga hejdå på riktigt till Lollan som jag nu inte kommer träffa på ett år. Vet inte riktigt hur jag ska förklara den känslan men den är tung. Det är så konstigt att träffa människor jag känner och tänka "detta kanske är sista gången på minst ett 1 år som jag ser dig. Nu har även denna dag runnit förbi och den enda nedräkning jag har nu är till den 16:e. Kan inte förstå att min avskedsfest redan har varit. Herregud vad fort det går, hinner inte med nånting. Jag älskar mina vänner. Ni är så jävla bra. Denna vecka ha det slagit mig hur jobbigt det kommer bli. Jag kommer sakna dom så fruktansvärt mycket. Urs

Hej på er! Ännu en vecka har gått och igår var det på pricken 2 veckor kvar. JIPPI! Jag har fått en hel de gjort denna vecka, allt det viktigaste är avprickat som behövdes handlas. Nu är det lite mer praktiskt kvar, så som att växla till dollar, fylla i visum och öppna ett nytt konto. Annars är jag klar och redo att åka till AFRIKA. Eller haha nej vem försöker jag lura? Jag har inte ens börjat packa än. oooops.... 

Men idag ligger fokuset på mig och min avskedsfest! Ska jobba några timmar nu på morgonen men sen består hela dagen av förberedelser. Det blir en riktig jäkla kräftskiva med mina närmaste vänner. Vi ska leka lekar, prata, äta, dansa, skratta och sedan blir det uttgång för sista gången i Sverige. Solen strålar och det är 27 grader ute. Det kunde inte bli bättre. Ni får bilder sen! :D 

Okej gott folk. Dagarna kvar i Sverige har just passerat 20-sträcket och en ordentlig jäkla nedräkning har börjat. På lördag ska jag ha min avskeds-fest. Något som det kändes som en evighet till alldeles nyss. På lördag är den. VA? VAD HÄNDE? Jag har ännu inte börjat packa på riktigt. Hela övervåningen ser ut som en resväska. Två stora väskor och en fet ryggsäck. Har slängt ned lite jackor och kläder som jag vet att jag inte kommer använda innan men det är det enda jag har gjort. Inte ens en packlista har jag skrivit. Är jag sent ute? Denna veckan kommer bestå av 6 dagar med jobb i 9 timmar varje dag och likaså veckan efter. När ska jag hinna med är ju frågan? Jag försöker utnyttja kvällarna så mycket som möjligt men det funkar inte så bra... Nästa vecka ska jag i alla fall ta den sista sprutan, SÅ skönt. På tal om sprutor så har mitt "tuberkulos-sås" spruckit och det kommer klumpar med var ur det med jämna mellanrum. SÅ äckligt! 

Hej på er! Min hjärna vill verkligen inte sluta koppla alla tankar till Afrika, och inte gör det mig nåt! Jag dagdrömmer om dagen då jag flyttar. Natten till den 16:e kommer jag sätta mig i en lite för varm bil påväg mot Arlanda med min mamma och mina tre bästa vänner och 5 timmar efter att vi åkt från mitt hus kommer jag att ha flyttat till ett annat land. En annan världsdel. Iiihhh jag är sååå lycklig!! Nästa vecka är det Augusti och bara några få dagar kvar. Idag fick jag äntligen hem mamma från stugan och vi sprang på stan innan jag började jobbet. Och vi hann faktiskt fixa en hel del, äntligen kan jag pricka av lite från min långa lista! På Apoteket var vi i 40 min och handlade en hel korg full med saker som jag kommer behöva under mitt år, hur sjukt är inte det? 

Jag tar tillbaka det där med att jag inte har resfeber. För det är nog den som spökar på nätterna och på dagarna. Jag är så trött hela tiden och det måste vara på grund av al stress. Jag är stressad över att jag jobbar och inte hinner med att göra något "kul". Och när jag inte jobbar så blir jag stressad över att jag inte jobbar. Det är så mycket som skall köpas och fixas ni vet, och det känns som att hur mycket jag än köper och fixar så står jag still. Ryggsäck har jag i alla fall checkat av, vi hade en hemma som är lite större men den får helt enkelt duga! Sovsäcken är fortfarande ett problem, det finns verkligen skit dåliga affärer vad gäller det i Falun, tyvärr! 
Det viktagste som ännu inte är fixat är sovsäcken, fodral till datorn, regnställ, växla dollar, fylla i visum, framkalla kort och öppna ett nytt konto med VISA. Det där fixar jag väll? Det är dock lite jobbigt för mamma har semester så hon bor ute i stugan så jag håller på med allting själv, vilket är rätt jobbigt! Men, men. 

På måndag ska jag börja äta ett av vaccinen som jag har kvar. Jag trodde det var en evighet kvar tills dess men det var det tydligen inte. TUR att jag kollade upp det! Imorgon har jag avklarat 5 hela jobbveckor men konstant arbete och har "bara" 4 likadana veckor kvar. Sen, om 4 jäkla veckor så kan jag hänga av mig jobbkläderna, packa väskan och sätta mig på det där jäkla planet och lyfta till älskade Afrika. Då kan jag pusta ut och HERREGUD vad jag ska njuta av den stunden. Jag ska sätta mig i min flygstol, gråta sen skvätt över allt som jag lämnar, stoppa in musik i öronen och sen kolla tillbaka på allt som jag gjort för att komma dit. Allt som jag offrat, alla jobbiga jobb-veckor, allt bråk med kommunen och så ska jag tänka; Jag klarade det, jag klarade det faktiskt. Jag har gjort det här och jag är så jävla bra! Jag är dock lite rädd för att komma hem igen. Eller snarare VAD jag kommer hem till. Vilka vänner finns kvar? Vad gör Zeb när jag kommer hem? Vad ska mina närmaste göra efter studenten? Kommer folk att orka lyssna på mina berättelser om Kenya? Kommer jag att vara helt annorlunda? Kommer jag vara den samma? Vad ska JAG göra när jag kommer hem? Kommer ja bo kvar hemma, kommer jag flytta? Vart vill jag jobba? Ska jag börja plugga? Ja ni, det är tusen frågor som jag verkligen inte orkar tänka på nu, men dom finns ju där ändå. Så är det ju bara. 

29 dagar kvar, fattar ni? 4 veckor, fattar ni? Jag har aldrig längtat till något så mycket som jag längtar till det här. Jag vill åka NU. Jag hoppas resten av tiden går lika fort. JAG LÄNGTAR IHJÄL MIG!

 

Shit, idag bara slog det mig att det är skit kort kvar! Om exakt 6 veckor idag har jag landat i Nairobi och det största steget är avklarat. Herre mig gud. 35 dagar låter så långt men om jag tänker att de 30 tidigare dagarna har gått så fasligt fort så känns det plötsligt löjligt lite! Åh vad härligt, nu vill jag verkligen åka! PÅ EN GÅNG. Jag pratade med Marcus igår och vart efter jag berättade mer i detalj vad jag kommer att få göra där borta, alla saker vi ska uppleva, alla härliga kvällar och all frihet, så blev jag ännu en gång påmind om vilken DRÖM detta är. Det är en sjuk dröm och den är min. Marcus sa det också, han bara gapade, stönade och bad att få åka med. Jag lever som på moln och jag kommer leva på moln i 11 månader till, det känns bra. Riktigt bra. Jag fick en sån där kick idag så jag sprang ut till garaget och hämtade in den stora resväskan och började slänga ned allt som jag redan nu vet att jag ska ha med mig, högen blev stor och väskan kändes mindre och mindre. HAHA detta är ett skämt, HUR ska jag få plats med allt? Vikten är jag inte orolig för, men utrymmet.... Jag kan ju bara ha så stora väskor att jag själv kan bära dem liksom... 

Det börjar nu komma till det stadiet då folk som jag träffar säger "men gud, du åker ju snart" och jag svarar "ja, herregud det gör jag ju faktiskt". Nästa månad åker jag. Åker är faktiskt fel ord, jag FLYTTAR nästa månad. 
Jag känner mig så tjatig. Afrika är verkligen mitt hetaste och typ det enda samtalsämne som jag pratar om med någon. Det spelar ingen roll om det är en kund i kassan eller mina bästa vänner, på något sätt så lyckas vi alltid komma in på att jag skall flytta till Afrika. Det har blivit lite såhär: "Men du förresten, jag flyttar till Afrika i Augusti, kul va?". Och de flesta reagerar likadant. Antingen blir dom förvånade och första frågan de ställer är 'hur kom du på den idèn?'. Eller så blir dom förvånade och frågar samma sak, men på ett mer "är du dum i huvet varför ska du flytta till afrika"- sätt 

Ibland glömmer jag bort hur fantasitkt detta är, det som jag skall göra. Men varje gång jag berättar för någon om skolan, vad vi får göra, och vad jag kommer att få uppleva så påminns jag. Jag ser deras förvånade men djupt imponerande ansiktsuttryck. Och då kommer jag ihåg hur sjukt detta är, men jag förstår aldrig att det är på riktigt. Jag förstår inte att det är JAG som skall få göra det här. 

För övrigt letar vi igenom hela Dalarna efter en sovsäck och liggunderlag som skall klara -15 till -20 grader. Men alla är så jäkla dyra. Vi har även lite problem med banken då jag måste ha VISA men min bank erbjuder bara Mastercard. Men det är ingen big deal. Snart är det bara en månad kvar. Jag har inte hunit fått någon resfeber än och det skrämmer mig lite. Tänk om den inte kommer förrän typ sista veckan och då får jag panik eller nåt? Det visar sig mig tiden helt enkelt. Och jag hoppas att tiden går fort nu på slutet.  

Just nu är jag så sjukt taggad. På Tisdag gör jag min sista dag på friidrottsgymnasiet, 2 år av hård jäkla träning 6 dagar i veckan. På Onsdag går jag ut den vanliga skolan, mitt sista skolår i Sverige. På fredag tar många av mina fina vänner studenten och det skall firas. Och på Söndag, på Söndag är det exakt 2 månader kvar tills den stora dagen. 2 MÅNADER. Idag är jag sjukt taggad,

Imorgon är jag säkert stressad och rädd. Det är mycket som stressar mig. Det är massvis med saker som måste köpas, fixas och kollas upp. Vaccinationer ska betalas och tas, vissa med några veckors mellanrum och det känns som att jag är lite sent ute. Jag är stressad över allt jag vill göra innan jag åker och rädd för att jag inte kommer hinna med allt. Jag är rädd för att jag inte kommer hinna bli redo. Men redo kanske man aldrig blir? 

Jag har i alla fall fått en flygkompis! Har pratat lite med en tjej från Uppsala som också är en av nästa års kull till SSN. Vi har diskuterat flygbiljetter eftersom att hon inte heller skall åka hem över jul. Och nu har hon bokat samma flyg som mig och hon som hon bokade hos jobbade både i Falun (där jag bokade) och i Uppsala (där hon bokade) så hon har fixat så att vi sitter bredvid varandra på flyget. Det kändes väldigt bra, att ha någon att prata (läs: gråta) med. 

Sommaren kommer att gå så sjukt fort. Jag kommer jobba nästan varje dag, och dom andra dagarna kommer jag ta vara på tillsammans med familj, vänner och pojkvän. Men jag vill faktiskt att den skall gå fort. Helst vill jag att det ska vara Augusti nu. Jag kommer ändå aldrig att vara redo, inte ens när jag står på flygplatsen, så varför inte börja äventyret på en gång? Lite så känner jag. Fast det går fram och tillbaka, ibland vill jag ju såklart att tiden ska stå still, men det kommer den aldrig att göra. Snart är det Augusti.