Just because it's black in the dark, doesn't mean there's no color
Classic Svenska Skolan Nairobi:
- Gå en trappa ned, hämta frukost och äta den framför en serie 15 min innan skolan.
- Spela pingis med lärarna mellan lektionerna
- Diskutera Harry Potter frågr (läs; världsfrågor) med en lärare på mail och mötas av samma entusiasm som en själv
- En av skolbusschaffisarna byter om till sveriges gamla landslagskläder och börjar lira med oss på träningen
- Säga "jag går förbi dig 1 min innan vi börjar" bara för att vi hinner till lektionen ändå
- Äta kökspersonalens bröd tills man blir tvungen att knäppa upp byxorna
- Gå över till grannen och berätta om sina frustationer
- Kunna nästan prata Svenska med fotbollstränaren för att han har lyckats uppfatta alla våra vanliga ord. Så som "Bra jobbat, ska vi duscha nu, passa bollen, mååål"
Snapchattade med soffis och erika när dom tränade idag och jag kunde inte förmå mig att sakna friidrotten något enormt mycket. Det var något som jag inte trodde att jag skulle sakna, men det skulle visa sig vara den saken som jag saknar nästan mest av allt. Att varje dag gå den där utrampade stigen från skolan till hallen med mina 4 bästa friidrottstjejer. Ibland var det självklart jobbigt, eller ibland, vem försöker jag lura, det var nästan alltid jobbigt. Men det finns helt enkelt någon tjusning i det hela. Jag saknar lukten av gummi, att få märken på knänen efter ett pass med blockstarter, jag saknar att jämföra skavsåren och träningsvärken efter skivstångspasset och jag saknar till och med intervallerna en tisdagmorgon kl 8 i ett snöstormigt och halt Falun, jag saknar vår dåliga men otroligt sköna stavhoppsmatta som vi har somnat i lite för många gånger mellan träningspassen, jag saknar den enligt mig äckliga mackan vi tvingade i oss innan träning, jag saknar skrattet som uppståd varje jäkla träning, bara för att vi faktiskt har jävligt kul mitt bland allt det jobbiga. LÖK, jag saknar ditt skratt ♥
- Gå en trappa ned, hämta frukost och äta den framför en serie 15 min innan skolan.
- Spela pingis med lärarna mellan lektionerna
- Diskutera Harry Potter frågr (läs; världsfrågor) med en lärare på mail och mötas av samma entusiasm som en själv
- En av skolbusschaffisarna byter om till sveriges gamla landslagskläder och börjar lira med oss på träningen
- Säga "jag går förbi dig 1 min innan vi börjar" bara för att vi hinner till lektionen ändå
- Äta kökspersonalens bröd tills man blir tvungen att knäppa upp byxorna
- Gå över till grannen och berätta om sina frustationer
- Kunna nästan prata Svenska med fotbollstränaren för att han har lyckats uppfatta alla våra vanliga ord. Så som "Bra jobbat, ska vi duscha nu, passa bollen, mååål"
Snapchattade med soffis och erika när dom tränade idag och jag kunde inte förmå mig att sakna friidrotten något enormt mycket. Det var något som jag inte trodde att jag skulle sakna, men det skulle visa sig vara den saken som jag saknar nästan mest av allt. Att varje dag gå den där utrampade stigen från skolan till hallen med mina 4 bästa friidrottstjejer. Ibland var det självklart jobbigt, eller ibland, vem försöker jag lura, det var nästan alltid jobbigt. Men det finns helt enkelt någon tjusning i det hela. Jag saknar lukten av gummi, att få märken på knänen efter ett pass med blockstarter, jag saknar att jämföra skavsåren och träningsvärken efter skivstångspasset och jag saknar till och med intervallerna en tisdagmorgon kl 8 i ett snöstormigt och halt Falun, jag saknar vår dåliga men otroligt sköna stavhoppsmatta som vi har somnat i lite för många gånger mellan träningspassen, jag saknar den enligt mig äckliga mackan vi tvingade i oss innan träning, jag saknar skrattet som uppståd varje jäkla träning, bara för att vi faktiskt har jävligt kul mitt bland allt det jobbiga. LÖK, jag saknar ditt skratt ♥
Kommentarer
Trackback
