♥
Och jag kan inte beskriva min längtan efter er ikväll. Inte bara er som personer utan allt som har med er att göra. Tryggheten, den enkla kommunikationen, maten, kramar, soffan med er, film med er, prata med er. Jag kan inte beskriva längtan för er läsare. Den måste man vara med om själv. Att vara på andra sidan jorden och veta att man egentligen behöver er är inte lätt. Det blir ännu jobbigare när skype inte fungerar. Ikväll hade jag tur. Skype fungerade perfekt och jag fick lugna ned både mamma, pappa och mig själv. Men längtan efter er blev bara ännu större. Jag tror aldrig att jag kunnat förstå värdet av mina föräldrar innan jag upplevde denna saknad. Jag kollar då på mobilen och inser att det bara är 52 dagar kvar tills jag slänger mig i famnen på pappa nere i Thailand. Och det är så extremt fånigt lite dagar kvar. Men jag vill ju inte att min längtan efter mina föräldrar ska vara i vägen för att leva det här äventyret fullt ut. Så istället tar jag vara på dagarna här och ser bara fram emot att slå armarna om pappa och berätta för honom tusen gånger om hur fantastiskt första delen av mitt äventyr här nere har varit. Äventyret som mamma och pappa har gett mig. Det är svårt att förstå saknaden för den som inte är med om den.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tjoo
Skön blogg.. undrar bara om det är nån där nere som snusar och isåfall hur dom gör för att skaffa snus/hålla det fräscht?? :)
Trackback
