Jag tar tillbaka det där med att jag inte har resfeber. För det är nog den som spökar på nätterna och på dagarna. Jag är så trött hela tiden och det måste vara på grund av al stress. Jag är stressad över att jag jobbar och inte hinner med att göra något "kul". Och när jag inte jobbar så blir jag stressad över att jag inte jobbar. Det är så mycket som skall köpas och fixas ni vet, och det känns som att hur mycket jag än köper och fixar så står jag still. Ryggsäck har jag i alla fall checkat av, vi hade en hemma som är lite större men den får helt enkelt duga! Sovsäcken är fortfarande ett problem, det finns verkligen skit dåliga affärer vad gäller det i Falun, tyvärr! 
Det viktagste som ännu inte är fixat är sovsäcken, fodral till datorn, regnställ, växla dollar, fylla i visum, framkalla kort och öppna ett nytt konto med VISA. Det där fixar jag väll? Det är dock lite jobbigt för mamma har semester så hon bor ute i stugan så jag håller på med allting själv, vilket är rätt jobbigt! Men, men. 

På måndag ska jag börja äta ett av vaccinen som jag har kvar. Jag trodde det var en evighet kvar tills dess men det var det tydligen inte. TUR att jag kollade upp det! Imorgon har jag avklarat 5 hela jobbveckor men konstant arbete och har "bara" 4 likadana veckor kvar. Sen, om 4 jäkla veckor så kan jag hänga av mig jobbkläderna, packa väskan och sätta mig på det där jäkla planet och lyfta till älskade Afrika. Då kan jag pusta ut och HERREGUD vad jag ska njuta av den stunden. Jag ska sätta mig i min flygstol, gråta sen skvätt över allt som jag lämnar, stoppa in musik i öronen och sen kolla tillbaka på allt som jag gjort för att komma dit. Allt som jag offrat, alla jobbiga jobb-veckor, allt bråk med kommunen och så ska jag tänka; Jag klarade det, jag klarade det faktiskt. Jag har gjort det här och jag är så jävla bra! Jag är dock lite rädd för att komma hem igen. Eller snarare VAD jag kommer hem till. Vilka vänner finns kvar? Vad gör Zeb när jag kommer hem? Vad ska mina närmaste göra efter studenten? Kommer folk att orka lyssna på mina berättelser om Kenya? Kommer jag att vara helt annorlunda? Kommer jag vara den samma? Vad ska JAG göra när jag kommer hem? Kommer ja bo kvar hemma, kommer jag flytta? Vart vill jag jobba? Ska jag börja plugga? Ja ni, det är tusen frågor som jag verkligen inte orkar tänka på nu, men dom finns ju där ändå. Så är det ju bara. 

29 dagar kvar, fattar ni? 4 veckor, fattar ni? Jag har aldrig längtat till något så mycket som jag längtar till det här. Jag vill åka NU. Jag hoppas resten av tiden går lika fort. JAG LÄNGTAR IHJÄL MIG!