Just nu är jag så sjukt taggad. På Tisdag gör jag min sista dag på friidrottsgymnasiet, 2 år av hård jäkla träning 6 dagar i veckan. På Onsdag går jag ut den vanliga skolan, mitt sista skolår i Sverige. På fredag tar många av mina fina vänner studenten och det skall firas. Och på Söndag, på Söndag är det exakt 2 månader kvar tills den stora dagen. 2 MÅNADER. Idag är jag sjukt taggad,

Imorgon är jag säkert stressad och rädd. Det är mycket som stressar mig. Det är massvis med saker som måste köpas, fixas och kollas upp. Vaccinationer ska betalas och tas, vissa med några veckors mellanrum och det känns som att jag är lite sent ute. Jag är stressad över allt jag vill göra innan jag åker och rädd för att jag inte kommer hinna med allt. Jag är rädd för att jag inte kommer hinna bli redo. Men redo kanske man aldrig blir? 

Jag har i alla fall fått en flygkompis! Har pratat lite med en tjej från Uppsala som också är en av nästa års kull till SSN. Vi har diskuterat flygbiljetter eftersom att hon inte heller skall åka hem över jul. Och nu har hon bokat samma flyg som mig och hon som hon bokade hos jobbade både i Falun (där jag bokade) och i Uppsala (där hon bokade) så hon har fixat så att vi sitter bredvid varandra på flyget. Det kändes väldigt bra, att ha någon att prata (läs: gråta) med. 

Sommaren kommer att gå så sjukt fort. Jag kommer jobba nästan varje dag, och dom andra dagarna kommer jag ta vara på tillsammans med familj, vänner och pojkvän. Men jag vill faktiskt att den skall gå fort. Helst vill jag att det ska vara Augusti nu. Jag kommer ändå aldrig att vara redo, inte ens när jag står på flygplatsen, så varför inte börja äventyret på en gång? Lite så känner jag. Fast det går fram och tillbaka, ibland vill jag ju såklart att tiden ska stå still, men det kommer den aldrig att göra. Snart är det Augusti.